Ögonsjukdomar

Ögonlysning

Nytt från 1 januari 2010.

Hund som skall användas till fler än 5 kullar skall vara ögonlyst inom ett år före parning.

Hunden skall vara fri från PRA, Glaukom, Total katarakt, Bakre polkatarakt och annan förändring som ögonspecialist bedömmer som allvarlig och/eller ärftlig.

För ytterligare information se respektive ögonsjukdom.

// Avelskommittén

VARFÖR ÖGONLYSNING (2)

Tillägg till SÄK´s avelsrekommendationer gällande ögonundersökningar

För de hundar som har genomgått en ERG-undersökning, där näthinnan bedöms vara utan anmärkning, räcker det med ögonlysning med tre års intervall för fortsatt avel.

Det vill säga efter ERG-undersökning skall hunden ögonlysas inom tre år innan parning.

Förutsättning: att en kopia på utlåtandet från ERG-undersökningen insändes till SÄK´s kansli.

ERG=elektroretinogram, en undersökning av näthinnans funktion.

Publicerad 2010-12-13 av Åsa Juberget

 

Kommentar till Eva Hertils artikel ”Hur kan…”

Texten redogör för ett fall som varit aktuellt nyligen. Texten gäller detta fall och sjukdomen PRA.

Hunden som avses är Ullisjaurlandets Hozz S10262/2009. I Hozz kull fanns 9 st valpar. Av de övriga är tre stycken ögonlysta utan anmärkning.

Hozz är efter S49341/2006 Fäbobergets Gorm. Gorm är ögonlyst 100623 med utlåtandet: Bakre polär katarakt, lindrig utbredning. Gorm har förutom ovan nämnda kull 35 st valpar. Av dessa är en valp ögonlyst med resultatet utan anmärkning. Övriga är inte undersökta.

I Gorms kull fanns 10 st valpar, ingen ytterligare är ögonundersökt.

Hozz är undan S20518/2005 Ullisjaurlandets Arja. Arja är ögonlyst 100629 med utlåtandet: Retinopati, sannolikt ej ärftlig. Arja har förutom H-kullen 16 stycken valpar. Av dessa är ännu ingen ögonundersökt.

Arja föddes i en kull med 9 st valpar där förutom hon även Ullisjaurlandets Axe S20520/2005 är ögonlyst utan anmärkning 070303.

Observera att hund som ej är fri från PRA, Glaukom, Total katarakt, Bakre polär katarakt och annan förändring som ögonspecialist bedömer som allvarlig och/eller ärftlig ej skall användas i avel.

Publicerad 2010-12-13 av Åsa Juberget

 

Hur kan en ögonundersökning ta så lång tid – döljer de något?

I samband med en utställning observerades att en jämthund född i slutet av december 2008 hade maximalt vidgade pupiller som inte svarade på ljus. Hunden gav intryck av att vara blind. Ägaren hade övertagit hunden vid årsskiftet och kände inte till hundens tidigare historia – huruvida hunden varit sjuk eller råkat ut för någon skada.

I samråd med SÄK beslöts att hunden skulle komma till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala för ögonlysning och eventuella ytterligare undersökningar.

I juni kom så hunden till Uppsala och vi kunde konstatera att hunden gav intryck av att vara helt blind på sitt vänstra öga, men kunde följa en fallande bomullstuss med höger öga i ett ljust och halvmörkt rum. I ett mörkare rum (ett rumsljus som för en frisk hund inte är något problem) såg han inte bomullstussen. Det fanns en mycket svag pupillreflex på höger öga för starkt ljus, men pupillerna var maximalt vidgade.

Vid ögonlysning – undersökning av ögonbotten – såg vi på vänster öga att större delen av näthinnan – sannolikt hela – lossnat. Vi såg också förändringar som kan ses vid progressiv retinal atrofi, PRA. Näthinneavlossningen förklarade avsaknaden av syn på vänster öga.

I höger öga sågs förändringar i näthinnan som kunde tyda på PRA, men bilden var inte entydig.

Ett mycket svårbedömt fall alltså – hunden var blind på ett öga med näthinneavlossning och hade förändringar på höger öga som kunde överensstämma med PRA, men som inte var entydiga. Och näthinneavlossning är inte beskrivet i samband med PRA. Näthinneavlossning ses vanligen vid kraftiga slag mot huvudet – bilolyckor, andra kollisioner för att nämna några.

Hunden var också ung – 1½ år – och eventuella skador eller sjukdomar från tiden innan nuvarande ägare övertog hunden var inte kända. Som sagt, svårbedömt.

Eftersom hunden hade så grava synproblem var vidare jaktutbildning inte aktuell, och ägaren tillät oss att efter avlivning av hunden tillvarata ögonen för fortsatt undersökning. Båda ögonen skickades för histopatologisk – mikroskopisk – undersökning. Med en sådan undersökning kan man se hur cellerna i näthinnan ser ut – t ex vid PRA ses en generell förtvining av syncellerna. Ett öga preparerades för ”traditionell” mikroskopisk undersökning och det andra ögat preparerades för att möjliggöra elektronmikroskopisk undersökning. Elektronmikroskopisk undersökning görs endast på ett fåtal ställen och är mer tids- och resurskrävande.

Den mikroskopiska undersökningen tar också tid – först ska vävnaden fixeras och sedan ska den förberedas och prepareras för att kunna undersökas i mikroskop. Därefter gör patologen sin bedömning och ett protokoll skrivs ut.

Den undersökningen visade en förtvining av näthinnan, men den avlossade näthinnans betydelse kunde inte avgöras – hade den orsakat förändringarna eller var förändringarna primära och kunde sättas i samband med PRA?

Efter flera månader kunde den elektronmikroskopiska undersökningen göras – som sagts tidigare är denna mer omfattande och tyvärr bildas ibland en kö till undersökningen.

När slutligen detta svar kom i slutet av oktober, visade det sig att tyvärr kunde en säker diagnos avseende PRA inte ställas – det gick helt enkelt inte att avgöra om hundens blindhet orsakats av den ärtliga sjukdomen PRA eller om något annat låg bakom, t ex en skada typ ett hårt slag mot huvudet med näthinneavlossning som följd. Det gick heller inte att utesluta en sjuklig process.

Sammantaget slutade då undersökningen mer eller mindre i ett ”jaså”-svar avseende PRA – diagnosen kunde varken verifieras eller uteslutas. Tämligen frustrerande. Men samtidigt måste vi vara medvetna om att medicin inte är en exakt vetenskap liknande matematik – det finns många olika faktorer som påverkar.

Det slutliga omdömet i detta fall blev att hunden inte visade symtom på katarakt (grå starr), men att han visade symtom på retinopati (sjuklig förändring i näthinnan) och att ev. ärftlighet f n inte kan bedömas.

I detta fall kan hunden varken frias eller fällas för PRA. Eftersom hunden inte hade några avkommor är detta inte något problem. När det sedan gäller föräldrar och syskon måste slutsatsen bli att det för närvarande n inte finns något som talar mot fortsatt avel, men att denna avel måste ske med omdöme. Och det är ytterst viktigt att närbesläktade hundar blir ögonundersökta – ju fler som ögonlyses och befinns fria från PRA, ju större är sannolikheten att denna hunds problem berodde på något annat än PRA. Vilket ju också får anses vara mest sannolikt – trots allt var hunden ung och näthinneavlossning är inte ett symtom vid PRA. Men det är omöjligt att utesluta förekomst av två diagnoser – PRA OCH en skada med näthinneavlossning som följd. Men kanske långsökt…?

Att det tog så lång tid då? Det är naturligtvis beklagligt och det hade verkligen varit önskvärt med kortare handläggningstid. Samtidigt är det också mycket viktigt att man försöker komma så nära en korrekt diagnos som möjligt – en fällande eller friande diagnos spelar en mycket stor roll för avelsarbetet, eller hur? Många individer påverkas av en diagnos.

Men en sak är säker – inget har gjorts för att ”mörka” eller försvåra. Tvärtom, alla inblandade har varit mycket angelägna att få ett korrekt svar så fort som möjligt och släktingar ögonundersöktes så fort problemet blev känt. Och det är så vi måste arbeta: samla information, samla information och sedan sammanställa. Frustrerande, ja – men det ger frukt i längden. Och så vitt jag kan förstå finns det ingen genväg.

Publicerad 2012-03-31 av Eva Hertil, ögonveterinär

 

 Sidan senast uppdaterad: Jun 22, 2017 @ 11:01

Share